Öckerö hembygdsförening

05/09/2026

Takk te jänngen sômm bLe mä idA på "Ti stIll bArre". I vA 46 stökkna. Å stOrrt takk te jänngen sômm årna mä de hele ...

JA hadde tännkt å säjja nôa oL te å börja mä, männ de bLe alldess lawwåm mä oL udat, männ här kåmmer ikraan åtte de jA hadde tännkt å säjja:

Uda sprÅg kan enn itte begrIba å sätta oL på de enn ser udikrenng värLa å enn kan itte häller vArskO seg mä anre männsker.

Språget ä grÖnnen te vårrt samhälle.

Männ säjjer i kaNsken, vafför ä där fLErre sprÅg ä dialekter?

Ja de får di kLoga sjwAra på, männ nôôt lidet hAr jA sAnnsat:

De beror seg på:
1) Warpålaw enn bLe vUrpen/fôdd
2) Vekka ensses föräldrA vA
3) Vekka männsker enn har hAtt rönntåmmikrenng seg
4) Va en arbEar mä
5) Å ômm enn fLöttat på seg.

Sinna ä de ju ditta mä sprÅg å dialekter. Ômm jA begrIbert rEktit så ä där ä ejänntelinna bArre dialekter. RikssprÅget ä denn dialekta sômm kÅngen/mAkten hAr pLett å nötta. När ve bLe sjwänsker vA ditta dialekta i mällere Sjwärje å sinn komm fôLkskorn år attan hUnnra å förtitvå å enn skÖlle brja tAla sômm enn skrev, de ä enna å ännevänna de hele ... oLa kåmm fôre skrEfta

Rikspråget ä itte facit å de ä itte bätter. , Vårra “dialekter” säjjer nôôt ômm öss,; vekka ve vA. vekka ve ä å vekka ve kåmmer te å bLe. Å de sjEftar, å de vA jevvet

Å så på rässten stOrrt takk te Dialektjänngen, Larsson å Larsson (Lars-Åke å Kenneth) å enn trejje Larsson, Kerstin sômm nock sÅ ner på alltihOba frå Åppijômåm
TI stIll bArre

/JOnas

04/09/2026

Vi befinner oss i Trefaldighetstiden och på söndag infaller Fjortonde söndagen efter trefaldighet. Temat är enighet.

Enighet ja, då tänker jag på vikten av samarbete och sammanhållning, sådant som alltid varit viktigt på vår ö och alla andra bebodda öar

”De ska vära tre man i båden: e te å ro, e te å ösa å e te å roba på hjäLp ... ”

En annan konstellation som behövde samarbeta förr var en "treenighet" i form av gåbbe, hässt å vAgnn.

Ômm du va öckrebo (å itte va kanndArsbo) vA enn nödd te å Aga åver Lia. Hu va môôd brattare fôôr (inna di spränngde i ner) å hässta velle itte gå där; å merra så mä vintern när de vA hAlt. Då va de fOrrt jOrrt atte enn håla …

Där vA nôôt aant i Lia ock, nôôt oty. VArevveli gAnng sômm di rakk ett ställe, jams mä där Tomas UdbUlt bodde fôôr, så bLe hässta stånnes dörrstIll satte gÅbben fekk lOra mä dômm …

De va sammer sAg i Roses li när di Agde ner mOd BörsvI. Där bLe hässta speddars gaarna ibLann. Där sA di atte där vA enn sômm hadde drynkt seg i enn brÖnn satte de vA hann sômm pLe å skrämma åpp dômm.
Där ska de bo männsker snArrt … 😉

Ja vem vet. Imorgon är ni välkomna till oss klockan 15. Obs inte o

Ha de fint mä häLLja!

JOnas

28/08/2026

"Sart bitr soltin lus" är fornordiska och blir på det som idag är svenska "Svårt biter svulten (söllten) lus"

Apropå löss som alltid varit en granne så fick jag en fråga om en annan sorts lus, Frågan var. Vafför säjjer ve månnkeLUs om "gråsugga"?

Jag skall nu försöka besvara detta.

Min svägerska är biolog, men jag tror mig ändå veta det grundläggande.

Nej en gråsugga är inte en lus utan ett kräftdjur, medan lusen är en insekt, men de är ju snarlika till utseendet och det har inte varit så noga så till den grad att de här kräftdjuren, Isopoda, kallas gråsuggor och tånglöss på svenska.

Gråsuggorna finns till lands och till sjöss, landgråsuggor och tånglös som finns längst kusten längre ut (det finns fler underarter)

Det viktigaste är tånglössen som ni säkert har sett nere vid strandkanten och sedan har vi den mer poblematiska ishavsgråsuggan. De kan bli rejält stora 7-9 cm och heter grålus i Bohuslän, men kallas även skôrv. De kan ställe till ett elände vid backefiske då de ger sig på både levande och döda fångande fiskar.

Nu ska vi fokusera månkelus. Vafför hedder hann ditta?

Det finns två möjligheter. Ni som kan er dialekt känner säker till uttrycket "atte drA månnk" eller "månnkedrA". Månnk finns i norska, fôr exempel i Tröndelag där munk är en fiskare utan fångst. MånnkedrA är ju ett drag som inte ger fångst. Det är intressant, men jag tror inte att det är detta månnk vi letar efter.

I Danmark heter vårt lilla kräftdjur "munklus" och i södra Bohuslän där vi befinner oss finns ett annat "månnk". Då är det ett ett beskrivande ord som används för att beskriva något som är stort eller tjockt och det är huvudet på spiken.

Enn månnkelus skulle därmed vara en tjock, stor "lus". En väldigt bra beskrivning av honom faktiskt. Där landar jag.

Här hAr du mett sjwAr Martina

Ha de gôtt mä häLLja!

JOnas

25/08/2026

25/08/2026

Stort tack till alla er som kom och uppmärksammade damfotbollen på Öckerö och i kommunen med hedersgäster i form av vårt härliga ledarteam Ulla och Gunnar Bergagård. Vi fick följa den vinröda tråden från starten på 1960-talet fram till dagens duktiga damseniorer som idag representerades av Linus Mattiasson och Morgan Gustafsson. De tidigare generationerna banar vägen för de kommande och när de möts uppstår magi. Tack som vanligt till gänget från föreningen som såg till att det hela fungerade så bra. Detta är också en påminnelse till idrottsföreningar att komma ihåg sin historia, inte bara vid jubileer… Forza Öckre /JOnas

24/08/2026

Nu f**k vi löss töppen på maskin 👍 Gängera e gådda i töppen. Så en ny töpp vell te. 🤔
Me allt va de innebär men vi får göra ett försög…🙏🙏🙏 /Arne W

22/08/2026

"Orrmen å årn bYder hövva mä vårn"

Så lyder ett gammal säj, men vad betyder detta?

I vårt dialektgäng talar vi om allt mellan himmel och jord. Här i veckan kom vi bland till att tala om ål. Nu är det ju aktuellt att äta ål precis, men det uppstod två tre små läger kring huruvida hon går att äta, den skall kokas in eller stekas. En bra kommentar i sammanhanget: "Ja ômm enn gillar aladÅb..."

Tillbaka till citatet. Jo det de handlar om är något som ormar och ålar har gemensamt, de förändrar sig när de växer och utvecklas. Ormen ömsar ju sitt skin och ålen har sina faser. Något sker även med de adulta ålarna när de simmar in mot vår kust på våren och temperaturern ökar i vattnet blir de gulbruna i färjen och gula på magen, de blir "gulålar" fär att sedan bli silverålar...

Ålfiske var ju, för oss, ett hemmafiske och mera att se som ett komplement till det vanliga fisket. Hur fiskade man då ålen?

En variant var atte "stAnnga åL” som en urgammal metod Man använde då ett ”åLejärn” (se bilden), som satt på ett långt skaft.

Detta blev förbjudet omkring 1950, då det ansågs vara djurplågeri. Ålen fastnade mellan ”hornen” där det fanns hullingar.

Enn kÖnne nötta e åLevA. E åLevA va minnre än e lannvA.
På våren, när ålen ”stO i grEsa” (i sjögräs och ålgräs) kunde det vara svårt att använda vaden. På Röre utvecklade dock "Utter Anners" en smart lösning. Han gick till "Tjöd Karl" och fick kohorn. Dessa fyllde han med cement och satte ned dem i vadens armar. Detta gjorde att hon inte snodde sig

Ål fiskades även i kUber, ÅLekUbera var ju flaskformade och flätades ursprungligen av vidjor eller rotting. Senare gjordes de i
metall. Enn va nödd te å ägna kUbera, å då nötta enn ”stagg” (småsill) sômm enn tO mä lannvA. De bLe två fessker i ett.

För att öka chansen för ett gott fiske kunde man börja med att massla. Det innebar att man strödde ut staggen där man skulle sätta kUbera. Efter tre dagar satta man dem sedan (man räknade med att staggen var slt då). Nåde den som satte kUbera där någon annan hade fiskat.

Då gick ålen efter det färska agnet i kuporna. Sinna jekk enn ud sju otter före dAn inna soLa hAdde gått åpp å drO kUbera. Om man sölade smet ålarna ut igen,
På Röre hade "Utter Anners" en lösning på detta dilemma, då han konstruerade en låsanordning (en innovativ herre på många sätt)

Sedan var det naturligtvis med åLerössker.

Men det slutar inte där. PÅ den tiden ålen var rikligt förekommande kunde du gå ut på bryggorna med en lampa och en ålsax och dra upp dem direkt från bryggan (ålar är nyfikna). Det vet jag att barn och ungdomar födda på 40-talet fortfarande kunde ägna sig åt. Skulle man fiska mer yrkesmässigt rodde man ut båt och lampa (två man) och plockade upp ålarna.

Ålarna la man sedan i åLekwasser i väntan på uppköparna som ofta var danskar. "De va ett fAlit levven" att titta på detta....

Ålfisket häromkring bedrevs, i större skala, framförallt av fiskarna i Torslanda , men det fanns ytterligare en kategori...

Där fanns några lag med ålefiskare som gick längst kusten och fiskade sig fram. Dessa var inte så väl sedda, då de ägnade sig åt vad man såg det som "snIgefesske"

Personligen har jag aldrig varit någon ålätare och nu är det ju inte aktuellt, men vi får väl hoppas på en ordentlig comeback för detta fascinerade djur så att kommande generationer kan få uppleva henne.

Känn dig fri att komplettera dessa rader eller om det är något som behöver förtydligas, bArre lA gåan ...

HA de gôtt mä häLLja!

/JOnas

19/08/2026

Te sKöss - de ä môôd mä bÅda - AndrEas frå GrÖdö å Reine frå HÄlse

19/08/2026

IdA va ve i föLje mä AndrEas å de bLe ett hemsket gAwwlane sômm de allti pLe å bLe mä denne jänngen. De bLe e pasjAsa äller två. Reine kåmm ihOww när di sömmde åver fjOrn mälla Hälse å Björke (mä föLjebåd) när di va ånnga å AndEas mEnna på atte de va sammedant när grödebo sömmde te Höne. De hAdde enn allri tôrt nu fôr tIa … då hAdde en kåmmet i fAntefOr …

/JOnas

15/08/2026

Wa jör du mä dAra? Wa arbEar hann mä ejänntelinna? Den frågan får jag ibland....

Jag har ju inget riktigt yrke, jag menar som civilekonom, fiskare (som släkten bakåt) eller snickare. Jag är en sådan där arkivarie och arbetar på ett föreningsarkiv.

Vad gör en arkivarie úndrar ni? Jag brukar säga att det är som en bibliotekarie fast vi arbetar med källorna till det som blir böcker och ordnar upp informationen så att den går att hitta i. Vi har ett liknande system som biblioteken fast färre bokstäver.

När jag är på jobbet och när jag är ordförande för Öckerö hembygdsförening har jag nära kontakt med kommunarkivarien i Öckerö kommun och i veckan skickade han över en mycket intressant handling från år 1960. Det är troligen ett underlag för någon sorts statistik över företagsverksamheten i socknen. En spännande läsning. Vet ni att föreningar och företag inte omfattas av arkivlagen och att det är upp till dem själva att bevara sin historia.... det är det jag gör på mitt arbete, letar upp de här organisationerna och förmår dem att förstå hur viktiga de är och att deras historia är en del av vårt kulturarv ...

Apropå egenföretagare. I veckan förlorade jag en granne, en snickare, till den där fruktansvärda sjukdomen som börjar på c. Det var fint att se tidigare kollegor och släktingar gå in till honom, gå te hAmm, för att ta farväl

Min granne var en del av ett familjeföretag som jobbade flera generationer i dessa trakter och det finns flera hus som bär deras signatur på våra öar. Det hela började några generationer tillbaka med Axel från Rom i Tegneby, Orust. Han var skeppstimmerman, men efter att ha överlevt ett skeppsbrott bestämde han att nu går jag iland och där förblev han.

Åter till företagen på listan. Var har det blivit av dem? Sitter du på arkivet? Se till att dessa viktiga aktörer inte går förlorade och kontakta oss, någon av de andra hembygdsföreningarna eller Föreningsarkivet.

För några år sedan höll Skepplanda hembygdsförening på att kartlägga alesnickarnas arbete. De höll ju till uppe i Götaälvdalen och byggde många hus bland annat här. Ett stort hinder i detta arbete visade sig vara att varken säljare eller köpare bevarat någon skriftlig dokumentation. Jag vet att dessa kontrakt bara var i form av en liten papperslapp, men inte ens detta, hArmelit ...

Ett samhälle utan historia lider av social demens ...

Vad får jag för reaktion när jag har sagt vad jag gör. Någon noterar och går vidare, någon blir jätteintresserad. En kommentar jag fått ibland är denna:

"Ja nôôn skA ju jöra ditta"

Det är vi några som gör, i hembygdsföreningar och i våra arkiv

HA de gôtt mä häLLja!

/JOnas