02/10/2026
Hallå ja!
Nu befinner vi oss i Mickelsmässotid (Mikaeldagen 29/9) och detta var förr en viktig dag och period. Deet var en tid av skördefst och marknader men det var också då pigor och drängar hade möjlighet att byta sin tjänst till ett annat ställe. På Öckre var det väl kanske ett något annat fokus, där vi mer följde fisket och sjöfarten, men jordbruket var väldigt viktigt det också....
Vid den här tiden hade man även extra uppsikt på olika tydor i naturen; två exempel
"Blåser det hårt på Mikaelidag blir det dyr tid följande år, annars tvärtom" eller varför inte
"Vintern säger: Om jag än går med käpp och stav, skall jag visa mig före Mikaelidag"
Om vi följer kyrkoåret så är denna söndagen Den helige Mikaels dag (Ärkeängeln) och temat är "Änglarna" . Enligt årgång 3 läser man då bland annat texten från 1:a Mosebok där patriarken Jakob i drömmen fick se en stege/trappa rest ända upp till himmelen. Lägg namnet Jakob på minnet.
Ombord på båtarna har man ju haft en del väsen (VArna å sjeppsnessen) som på olika sätt hjälpt till vid behov (om du tror på sådana ting) men det fanns och finns även mänskliga "änglar" bland annat lotsarna....
Lotsning har förekommit längst vår kust lAnngt ômm lÄnngen. På vikingatiden kallades de "ledsagare" och de var antingen en i besättningen eller en fristående person. På medeltiden blev det vanligare med långlotsning (sträckan Tönsberg-Göta älv kostade em halv mark silver. Namnet ledsagare byttes senare ut mot styrman, som senare konkurrerade ut av namnet lots (lOs) som var ett lån England via Tyskland.
Redan på medeltiden fanns lagar om lotsning och en lots som satte ett fartyg på grund, kunde få plikta med sitt liv, eller om det visade sig att han inte kände farvattnen, med att få en halv lön.. År 1697 hade man modifierat det hela något. Att förlora ett fartyg: dödsstraff, att sätta ett fartyg på grund: gatlopp och för andra mindre missgrepp vatten och bröd i en månad, ibland i ett mörkt rum. Budskapet var tydligt, prata om morot och piska!
När styremännen ledsagade kronans fartyg fick de ingen lön, men däremot en nedsättning på skatten på sina hemman (de var alltså inga fattiga personer) som kallades lotshemman.
Från 1667 kom det en sjölag där det stadgades att det skulle finnas med en styreman på de stora fartygen. Yrket kom tidigt i arv och fter fyra generationer kunde det få heta att den släkten var "lotsadel". Sekkna hÖvna männsker 😉
Den högste lotsen kallade först åldersstyreman, senare lotsålderman, överlots och slutligen lotsförman. I ålderstyremannens uppdrag ingick att tillsammans med en amiralitetskapten, märka ut farleder och grund med "remmare" (föregångaren till dagens prickar i form av höga stänger, och lövruskor o s v). Kusten delades in i sträckor och för dessa utfärdades lotsbrev och sedan hade styremannen där företräde till fatygen där. Vid avslutad lotsning skulle han sedan anmäla detta tilll åldermannen-
När vi kommer fram till 1696-1697 beslutades att antalet lotsar med drängar och lärlingar, längst kusten vid denna tid, skulle vara 287 stycken. Utöver det så var det faktiskt så att samtliga fiskare och strandsittare, vid denna tid, var skyldiga att bistå fartyg (mot skälig ersättning). Detta innebar i sin tur att den manliga befolkningen på Öckre behövde hålla sig uppdaterade med sina farvatten; men det var de nog redan. 1798 upphörde förordningarna om att lotsa kronans fartyg utan ersättning.
Männ vafför hôller hann på å tjôdar om styremän, här hAr lA itte wArrt nôôra sôttna på Öckre?
Ja det är riktigt att Öckerö inte varit känt kännt för sina lotsar, men det finns några undantag och det första återknyter till bibeltexten om Jakob.
Vid 1600-talets andra dyker det upp en yngling från Nordtagane i Säve socken på Hisingen. Han gifter in sig sig i Öckre SörrgåL och hans namn var Jacob Rassmusson. Jacob kom med åren att bli en viktig person och var bland annat nämndeman och strandfogde. (det var denne du skulle anmäla hos om du hade bärgat vrakgods fôr exempel) Efter några år dör hans första hustru, som var den som hade släktkoppling till gården, men jan gifter om sig. I äktenskapet föds bland annat sonen: Per Jacobsson (1684-1758) som senare kommer att använda sig av släktnamnet Nordtman, som använts av flera i släkten. Per Nordtman är väl kanske mest känd för sin militära bana och kaperiet, men från 1707 är han faktiskt styreman och från 1716 lotsålderman (en av de allra första på Västkusten i det nya systestemet) och fram tills åtminstone 1740 var det hans uppgift bland annat att se till att det var styrsel på de andra styremännen.
Det är svårt att tänka sig en sjöfart utan lotsar och utmärkta farleder och det går inte att överskatta vikten av samarbetet mellan de olika yrkesgrupperna där ute, må det vara till sjöss eller på land.
HA de gôtt mä häLLja
//JOnas
TAvvLa ä åtte Hans Frederik Gude ifrå Nôrrjet (1825-1903)
