Jamtlis arkeologer

20/08/2026

Det finns många saker som man måste se upp för ute i skogarna.

19/08/2026

Ibland blir det fel.

Igår skulle några röjningsrösen besökas och markeras inför en avverkning i anslutning till en kraftledning.

Beskrivningen var på 5 röjningsrösen men det påtalades att det inte fanns några spår av odling på platsen och heller inga kartbelägg för det.

Väl där visade det sig att stensamlingarna i en befintliga ledningsgata var rester från tidigare stolpplaceringar. Stenen har stöttat stolparna och under är det troligtvis ett hål efter stolpen.

Så kan det gå ibland.

04/08/2026

Ni har väl inte missat att vi arkeologer har en kunskapsbank på Jamtlis hemsida där vi samlat filmer, artiklar och annat som kan vara av intresse för allmänheten. Där ligger bland annat filmerna från Kulturmiljöer för alla och kommentarerna till Sveriges Historia men även en hel del annat. Ni hittar artiklar om Jämtland och Härjedalens arkeologiska historia och länkar till Pilgrimspodden bland annat.

Börjar det tryta med sommarlitteratur så gå in och se efter om det finns nåt som kan intressera.

Här hittar du kunskapsmaterial om länets förhistoria samt länkar till bra sidor med anknytning till arkeologi och kulturmiljövård.

29/07/2026

Skulle det vara så att ni nu sett alla fina filmer i Kulturmiljöer för alla och behöver mer att fylla era dagar med så finns det ytterligare bra saker att förkovra sig i.

Här kommer en länk till de kommentarer vi gjorde till Historien om Sverige för något år sedan.

I samband med SVTs serie Historien om Sverige har Jamtlis arkeologer Anders Hansson och Anna Engman spelat in filmer med kommentarer kring Jämtland och Härje...

25/07/2026

Vem var Lady 56? Kvinnan som hann med en pilgrimsfärd innan hon dog knappt 30 år. Hon begravdes på 1100-talet i Västerhus på Frösön.
Nu har forskarna DNA-analyserat skeletten och kommit med nya rön.
Länk till artikel och klipp i kommentarsfältet nedan.

21/07/2026

Vad menar vi arkeologer när vi pratar om lämningar?

Det finns två typer av lämningar, fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Fornlämningar skyddas av Kulturmiljölagen och övrig kulturhistoriska lämningar har inget egentligt lagskydd men skyddas delvis av Skogsvårdslagen §30.

För att en lämning ska bedömas vara en fornlämning behöver vissa kriterier uppfyllas.
• Lämningen ska vara varaktigt övergiven
• Representera äldre tider bruk
• Vara efter människors verksamheter i forna tider

När alla dessa tre kriterier har uppfyllts kan en lämning bedömas som fornlämning om den verksamhet som lämningen representera har tillkommit före år 1850.

Som exempel så kan lämningarna efter en skvaltkvarn (vanligtvis en husgrund och kanske en dammvall) bedömas som fornlämning om det finns några rester kvar av byggnaden/konstruktionen och det finns skriftliga- eller kartbelägg för att den tillkommit före år 1850. Detta då de rester som finns får anses vara varaktigt övergivna, representera ett äldre bruk samt att det är en mänsklig verksamhet som skapat lämningen. En skvaltkvarn som fortfarande består av ett hus som med lite restaurering skulle kunna återupptas som kvarn bör inte bedömas som fornlämning då den inte är varaktigt övergiven.

Den springande punkten är att det ska finnas lämningar på den plats som bedöms som fornlämning. En lämning är i den arkeologiska definitionen inte stående hus eller annat som utan större insatser kan börja användas igen. En åker, tillexempel, som är tagen i bruk under 1700-talet men odlats ända in på 2000-talet innan den övergivits måste ha spår av det äldre bruket kvar för att bedömas som fornlämning. Har en åker plöjts med plog och traktor så har oftast alla äldre spår av odling försvunnit genom åren.

Alla lämningar som inte uppfyller alla kriterier, inkluderat tillkomsttiden, bedöms som övriga kulturhistoriska lämningar och har då inte heller något starkt lagskydd. Det finns dock reglerat vilka typer av lämningar som alltid är fornlämningar och det handlar bland annat om förhistoriska lämningar, fångstgropar, järnframställnigsplatser och annat som är uppenbart gammalt och det bara finns någon enstaka som skulle kunna vara tillkommen efter år 1850.

Alla kända fornlämningar ska finnas i Kulturmiljöregistret (Fornsök) och det tillkommer ständigt nya lämningar i Kulturmiljöregistret via arkeologiska utredningar, undersökningar och andra typer av kartläggningar. Vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att upptäcka att de övriga kulturhistoriska lämningarna inte var så väl representerade i Kulturmiljöregistret av den anledningen att det inte hade något skydd enligt Kulturmiljölagen.

Då Kulturmiljölagens främsta syfte är att fungera som underlag för Länsstyrelserna då de ska ta beslut utifrån Kulturmiljölagen så ligger det största fokuset på fornlämningar och det finns anledning till att vissa lämningar eller företeelser inte finns med. Företeelser som inte ska in i Kulturmiljöregistret är sådant som inte uppfyller de ovanstående kriterierna och inte är övergivet eller inte består av en lämning. Hit hör till exempel gränsrösen i befintlig gräns, röjningsrösen i öppen odlingsmark eller myrslåtter. Ofta skyddas dessa företeelser av andra lagstiftningar och behovet att skydda dem via Kulturmiljölagen är inte nödvändigt och ibland inte ens tillämpligt.

Sen ska man vara medveten om att Kulturmiljöregistret är ett levande register och det kommer aldrig vara komplett eller helt utan felaktigheter. Av den anledningen så används det som ett signalsystem och inte som en slutgiltigt förteckning över landets fornlämningar.

Bild: Ett fint upplagt röjningsröse av det större slaget i Åretrakten.

17/07/2026

Men nu äntligen går de sista av våra arkeologer på semester. Vi hoppas att ni därute också får lite välförtjänt semester snart, eller redan har haft det.

Har ni inget att göra under er ledighet och vill förkovra er lite så kommer det här en påminnelse om att ni kan se alla fina filmer som gjorts i projektet Kulturmiljöer för alla på vår hemsida.

Där kan ni lära er mer om allt från fångstgropar och stenåldersboplatser till nykterhetsrörelsen och byn Valmåsen.

Ha en skön sommar!

Jamtli har med finansiering från Länsstyrelsen tagit fram flera filmer från platser som är viktiga för förståelsen av Jämtlands läns historia. Här kan du läsa mer om projektet.

15/07/2026

Nya forskningsresultat om Västerhus medeltida kyrkogård.

Flera av er har säkert redan sett att det kommit nya rön om de som var begravda på kyrkogården vid Västerhus på Frösön. Det är forskare vid Stockholms universitet som analyserat DNA från tre olika begravningsplatser från sen vikingatid till medeltid. Västerhus är en av platserna i studien som även inkluderar gravar i Sigtuna (Uppland) och Fjälkinge (Skåne).

Maja Krzewińska, från Centrum för paleogenetik, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, är den som lett studien och hon menar att vi ofta utgår från att en vuxen och ett barn i samma grav är förälder och barn, eller åtminstone nära anhöriga men att det inte stämde i de flesta av de fall de undersökt nu.

Forskarna vid Stockholms universitet analyserade DNA från 142 personer, 116 av dessa personer låg i gravar med två eller flera individer, var av 60 var barn. I samband med dessa analyser kunde de se att de som var begravda i samma grav oftast inte var släkt. Det här är i sig inte något nytt då arkeologer under lång tid kunnat visa på att det inte är så att barnen hamnar med sina föräldrar eller andra nära släktingar i graven.

Den här analysen är ju lite extra spännande kopplat till Västerhus kyrkogård där tolkningen är att det varit en gårdskyrka och de flesta som är begravda där då borde vara släkt med varandra. Studien visar att endast 12% av de som är begravda i samma grav på Västerhus kyrkogård är nära släkt med varandra (mor, far, barn, syskon). Går man lite längre ut i släktskapet hittar forskarna inga släktskap alls mellan de som är begravda tillsammans.

Forskarna på Stockholms universitet menar att det funnits andra saker som varit viktigare när man begravdes. Det handlar om det skandinaviska tidigkristna sättet att begrava sina döda på bland annat att kroppen skulle ligga i en öst-västlig riktning och att männen begravdes på den södra sidan av kyrkan och kvinnorna på den norra. Eftersom det med DNA går att bestämma det biologiska könet på en individ som är för ung att könsbestämma utifrån skelettet går det i denna analys se att barnen begravdes utifrån samma principer som de vuxna, dvs flickorna på norra sidan och pojkarna på södra. Det har inte varit någon skillnad på hur man behandlat barnen och de vuxna i själva begravningsskicket.

Utöver detta har forskarna hittat andra släktskap som är intressanta på kyrkogården. En ung kvinna har sina föräldrar, sin bror och sina två döttrar begravda på samma kyrkogård, dock är alla dessa begravda i enskilda gravar. Den unga kvinnan dog innan hon fyllt 30 år men då hon hade ett skal från en pilgrimsmussla med sig i graven går det att göra tolkningen att hon ändå hunnit göra en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela vilket skulle vara en ordentlig resa att göra vid den här tiden. Pilgrimsmusselskal är den klassiska symbolen för en pilgrimsfärd till just Santiago de Compostela och är ett ovanligt fynd i de medeltida skandinaviska gravarna.

Det här var en kort sammanfattning av vad de nya forskningsrönen säger och vill man grotta ner sig mer i vad forskarna faktiskt har kommit fram till går det att ladda ner artikeln ”Equal in death: Ancient genomic analysis of children’s early Christian burials” här:

https://doi.org/10.1126/sciadv.aeb8588

Bild: Västerhus kapell vid undersökningarna på 1950-talet. Källa:ATA, Riksantikvarieämbetet

27/06/2026

Idag har vi haft en fantastisk dag i fjällen med Lena och Thomas Kroik från Voernese sameby. De har tillsammans med Gaaltije fått finansiering från Länsstyrelsen för att några av de lämningar de hittat i sitt närområde ska registreras i Fornsök. Vi besökte både mjölkgropar och kåtatomter.

25/06/2026

Ibland hittar man lämningar av mer än man hade tänkt sig. Idag blev det en tjärdal med ett björnide i.