09/08/2026
Ibland hörs röster från det förflutna högt och hjärtskärande tydligt, som i detta brev, skrivet den 9 augusti 1710 av en soldatänka. Brevet är adresserat till den avlidne mannens föräldrar i Ornäs.
Soldaten Erik Brandberg, bror till museiskaparen Jacob Brandberg, fick ett tragiskt och kort liv. Skuldsatt och gift i hemlighet mot sina föräldrars vilja, flyr han och hustrun med Karl XII:s armé till Polen.
I de usla förhållandena i krigslägret, drabbas Erik av en svår feber och avlider hastigt. Hans sista önskan förmedlas i ett brev från regementspastorn till föräldrarna i Ornäs. Pastorn skriver; "Med en sista vädjan från er välsignade avlidne son till er att låta ge den bedrövade svärdottern praktiska råd och tillgiven hjälp i dessa svåra och extremt nödställda situation. Hon kommer för alltid att vara er lydiga dotter."
Hustrun Charlotta blir alltså fast i Polen utan ekonomisk möjlighet att ta sig hem till Sverige. Hon skriver till Eriks far Olof Brandberg i Ornäs och ber om hjälp.
”Stettin 9 augusti 1710
- Det är min plikt och skyldighet att med min enkla skrivelse berätta om det beklagliga tillstånd som Gud behagat sätta mig i. När min make, kära svärfaders son och min i lifstids käraste man, allt för tidiga död och frånfälle. Jag hade önskat få leva med honom länge till. Jag skrev tidigare till herr Svärfader via en skeppare som skulle till Stockholm och jag förmodar att det kommit fram. Men eftersom jag ännu inte fått något svar från Svärfar, skriver jag igen.
Jag borde väl tacka Gud för att jag ännu är vid god hälsa vid denna sjukliga ort, även om det är knappt, eftersom det lilla min salig Man lämnade efter sig användes till hans begravning. Förutom det han hade i bagaget och hästen, som jag under lång tid på denna dyra ort måste underhålla. Och när det inte längre gick tvingades sälja allt för en ringa peng.
Jag hade väl tänkt och önskat kunna resa över till Sverige och uppvakta mina allra käraste Svärföräldrar, men måste beklaga att såväl vägarna och fartens osäkerhet som mitt knappa tillstånd kan tillåta mig en så lång och besvärlig samt kostsam resa.
Eftersom min man dog så snabbt av den svåra sjukdomen kunde han inte skriftligen ordna med vad som skulle ske med mig efter hans död.
P.S ber om att min högtärade Herr Svärfader behagar svara mig, samt låta mig veta hur det står till med min käraste Svärmoder och samtliga syskons tillstånd, vilka alla 1000:de fallt av mig hälsas. Jag ber att min käre Svärfader tänker på mitt änkestånd på denna avlägsna, svåra och dyra ort..
Charlotta Boije en högt bedrövad änka”
Vi vet inte hur det gick för Charlotta som blev lämnad ensam kvar i fältlägret i Polen.
Vårda kärleken till familj, vänner och medmänniskor!
