14/08/2026
Ett av de vanligaste elddonen efter stålets uppfinnande, före tändstickorna tog över marknaden, var eldstålet. Stålet slogs mot ett stycke flinta så att gnistor uppstod, som sedan antände ett stycke fnöske. Det har funnits många olika varianter och förvaringssätt av detta koncept genom århundradena. Denna graverade skörtunna, med tillhörande fastkedjat eldstål, användes till förvaring av flinta och fnöske. I ett brev daterat 1927 finns följande beskrivning av dess användning:
”Först togs locket av, så att fnösket låg bart. Själva tunnan med fnösket hölls i vänster hand. Flintan togs loss och hölls i vänster hand. Flintan placerades först i tumgreppet, därefter tunnan. Flintan hölls strax ovanför kanten på tunnan. I höger hand hölls stålet. Med stålets spets utåt höggs hastigt över flintan. Gnistor uppstod, föll ned och antände fnösket. Det uppstod aldrig någon låga, endast gnistor så att fnösket började ryka. Därpå kunde man få eld på den svavelsticka som fördes till fnösket.”