Vilka är öppettiderna?

Tisdag 11:00 - 17:00 Onsdag 11:00 - 20:00 Torsdag 11:00 - 17:00 Fredag 11:00 - 17:00 Lördag 11:00 - 17:00 Söndag 11:00 - 17:00

Sveriges museum om Förintelsen

Hem
Sverige
Kungsholmen
Sveriges museum om Förintelsen

Vägbeskrivning Webbplats Kontakta museet

Sveriges museum om Förintelsen är ett svenskt, statligt museum som bevarar och för vidare minnet av Förintelsen. Torsgatan 19, Stockholm.

The Swedish Holocaust Museum is a state-owned museum that preserves and passes on the memory of the Holocaust.

14/10/2026

Att vara barn under Förintelsen.

Dina och Jovan Rajs bodde i Jugoslavien när andra världskriget bröt ut.

Dina flydde med sin mamma till Ungern där de levde under falsk identitet och höll sig undan nazisterna. Hennes farföräldrar klarade sig genom Raoul Wallenbergs skyddspass och de så kallade svenskhusen.

Jovan splittrades från sin familj när han var 8 år och fick aldrig se dem igen. Han levde gömd, men tillfångatogs och deporterades till flera olika koncentrationsläger innan befrielsen.

Efter kriget träffades Dina och Jovan på ett kollo för förintelseöverlevande och gifte sig senare.

📍 Nu har du chansen att höra Dinas och Jovans unika berättelser. Den 1 november besöker de museet för att berätta om hur det var att vara barn under Förintelsen. Ta chansen att ställa frågor till några av de sista vittnena till nazisternas brott.

🎫 Träffen kommer vara anpassad för barn från 11 år och uppåt. Detta är ett fint tillfälle att besöka museet tillsammans med barn eller barnbarn. Förbokning krävs både för barn och vuxna. Boka på https://museumforintelsen.se/traffa-dina-och-jovan-rajs/

Syntolkning: Bild på Dina som barn och bild på Jovan som barn tillsammans med sin familj. På andra bilden syns Dina och Jovan som vuxna under ett besök på museet. Foto: Privat och Sveriges museum om Förintelsen

09/10/2026

En fiskebåt med judar på väg från danska Grønsund på Falster till Ystad i Sverige. Bilden är tagen av en av de som flydde i oktober 1943.

1942 hade de norska judarna deporterats till nazisternas koncentrationsläger. Hösten 1943 hotades de danska judarna av samma öde.

Från den sista september och under loppet av de första veckorna i oktober flydde mer än 7 000 judar över sundet till Sverige i små fiskebåtar.

De flesta flydde från hamnen i Köpenhamn och otaliga små fiskeplatser längs Själlands östkust. Rutterna och kontakterna förmedlas ofta av motståndsrörelsen. Många fiskare ställde upp och hjälpte judar att ta sig till Sverige.

För de flesta slutade flykten lyckligt, även om resan var dramatisk. Några fick försöka flera gånger. Enskilda flyktförsök misslyckades och alla kom inte över Öresund levande. Minst 20 flyktingar drunknade.

Danmarks befrielse meddelades i radion den 4 maj 1945. Både tidigare deporterade fångar och flyktingar som varit i exil i Sverige började då ta sig tillbaka till Danmark.

Synagogan på Krystalgade i Köpenhamn öppnade igen den 22 juni 1945 med en tackgudstjänst ledd av överrabbin Friediger. Gudstjänsten markerade att majoriteten av den judiska församlingen hade överlevt.

📍Vill du veta mer om hur vi i Sverige reagerade? Och vem som varnade de danska judarna? 25 november är du välkommen på ett föredrag där vi berättar mer om både de danska och norska judarnas öde. Boka din biljett på https://museumforintelsen.se/deportationen-av-de-norska-och-danska-judarna/

Foto: Frihedsmuseets arkiv

05/10/2026

Här är Lieselotte Jacks id-handling med ett stort J. Utfärdad 21 mars 1939. Detta är en nationell ID-handling, men även pass märktes med J.

Stämplar i dokument och pass kunde få stora konsekvenser och blev en del av den svenska flyktingpolitiken genom J-passen som introducerades 1938.

1938 beslöt Nazityskland att judarnas pass inte längre var giltiga för återresa. Det innebar att andra länder inte kunde skicka tillbaka flyende judar. Sverige liksom ett stort antal andra regeringar försökte hantera att tyska pass blev "enkelriktade". Det fanns en rädsla för att det skulle komma väldigt många flyktingar och att det skulle vara svårt att hantera detta. Antisemitism var också spridd i olika delar av det svenska samhället och det förekom protester mot att hjälpa judar.

Sverige och Schweiz befann sig i förhandlingar med den nazityska regeringen om hur man ska skulle skilja ut enkelriktade pass när Schweiz och Tyskland själva löste saken.

4–5 oktober 1938 beslutade Schweiz och Tyskland att stämpla judars pass med ett J.

Detta accepterades även av Sverige. I oktober 1938 skickade svenska utrikesdepartementet en hemlig instruktion till gränskontrollerna att avvisa alla med pass märkta med "J" om de saknade giltiga inresedokument.

📰 I utställningen Svart på vitt får du veta mer om den svenska flyktingpolitiken före, under och efter kriget.

📍Lieselotte, eller Lilo som hon kallades, kom till Sverige från Nazityskland med barntransporterna, inom vilken cirka 500 judiska barn fick komma till Sverige. Ett villkor var att barnen anlände utan sina föräldrar. Lilos föräldrar, Gertrud och Alfred, blev kvar i Nazityskland och överlevde inte Förintelsen. De deporterades från Berlin till Auschwitz- Birkenau hösten 1942. Lilos son Greger har skänkt flera föremål till museet, bland annat den här ID-handlingen.

01/10/2026

En kvinna med barn och barnvagn går på Götgatan samtidigt som hon läser tidningen Aftonbladet 1938.

På 1930- och 1940-talen fanns det drygt 230 tidningar i Sverige.

Den största andelen tidningar var lokala eller regionala och fokuserade på inhemska nyheter. Nästan alla dagstidningar hade en koppling till ett politiskt parti, vilket påverkade deras rapportering. Större dags- och veckotidningar hade både resurser och viljan att täcka många olika typer av frågor, från internationella nyheter till kultur och underhållning.

I Sverige fanns det två judiska tidskrifter, Judisk Tidskrift och Judisk Krönika. Tidningarna var en viktig informationskanal för både judiska och icke-judiska läsare, då de publicerade artiklar om de allt sämre levnadsförhållandena för judarna i Nazityskland.

📰 I utställningen Svart på vitt kan du fördjupa dig i det svenska medielandskapet. Du får också ta del av de vassaste pennorna och modigaste rösterna.
📍Välkommen till Torsgatan 19, centrala Stockholm.

Foto: Stadsmuseet i Stockholm/Fotograf okänd, Aftonbladet

29/09/2026

Förintelsen dokumenterades flitigt av både förövarna själva och av deras offer. Trots att nazisterna försökte förstöra bevismaterial finns mycket kvar.

Foton, filmer och dokument som bevarats har kunnat fungera som bevis under olika rättsprocesser. Ibland klarade sig bevismaterial tack vare slumpen. Andra gånger var det ett resultat av medvetet och livsfarligt arbete.

Det här foto som hänger i en monter är taget i Łódź getto av Mendel Grossman. När nazisterna tvångsförflyttade Grossman och hans familj till Łódź getto 1939 fick han arbete på Juderådets statistikbyrå med att fotografera och tillverka identitetskort. Med tillgång till en kamera började han även i hemlighet fotografera levnadsförhållandena i gettot, deportationerna och avrättningarna genom att hålla en kamera gömd i sin rock.

Foton, som det här, tog han med stor risk för både sitt och sin familjs liv.

Ett farligt och hemligt arbete han gjorde tillsammans med bland annat fotografen Henryk Ross och Nachman Zonabend.

Grossman distribuerade många av sina bilder vidare. De bilder som han inte kunde smuggla ut gömde han undan. Efter befrielsen räddades de av hans syster och Nachman Zonabend.

Mendel Grossman deporterades 1944 till Sachsenhausens satellitläger Königs Wusterhausen. Han föll ihop och sköts ihjäl under en dödsmarsch den 30 april 1945.

Hans bilder är en mycket viktig dokumentation av levnadsvillkoren i gettot och nazisternas brott.

📍Nu kan du se det här fotot och andra unika originalbilder från gettot i Łódź i vår nya utställning Rättegångarna. Välkommen till Torsgatan 19, centrala Stockholm.

Foto: Sveriges museum om Förintelsen/SHM

24/09/2026

Nachman Zonabend föddes i Polen. 1940 tvingades familjen in i Łódź getto.

Som fånge i gettot arbetade Nachman med posthantering samt i ett slakteri, vilket gav honom god kännedom om gettoadministrationen och tillgång till mat. Tillsammans med fotograferna Mendel Grossman och Henryk Gross gjorde han ett hemligt och livsfarligt arbete genom att dokumentera gettolivet.

När gettot likviderades 1944 ingick Zonabend i gruppen som fick i uppdrag att stanna kvar och städa upp. Nachman lyckades då gömma delar av arkiv, fotografier och konst. Efter befrielsen hittade han föremålen och smugglade ut dem ur Polen när han flyttade till Sverige 1947.

Materialet kom sedan att använda som bevis, bland annat i rättegången mot Hans Biebow, chefen för gettoadministrationen i Łódź.

📍Nu kan du se unika originalbilder och föremål från gettot i Łódź i vår nya utställning Rättegångarna. Välkommen till Torsgatan 19, centrala Stockholm.

Syntolkning: Nachman Zonabend. Foto: Sveriges museum om Förintelsen

22/09/2026

DU BEHÖVS!
Förintelsen ödelade det judiska Europa. Hela samhällen och familjer utplånades. Nazisterna förföljde och mördade också sinti och romer, homosexuella, funktionsnedsatta och politiska motståndare.

Vittnesmålen från de som överlevde har blivit en del av vår gemensamma historia. Nu tystnar deras röster, en efter en. Det är upp till oss som är kvar att bära deras berättelser vidare.

Förintelsens minne behöver en värdig plats i Sverige. Den platsen ska vi utveckla på Blasieholmen i centrala Stockholm. Men för att kunna skapa detta nya museum behöver vi din hjälp!

Nu lanserar vi en insamlingsstiftelse för det nya museet där du kan vara med och bidra. Ditt bidrag, stort som litet, är med och bygger en institution som står stadigt i en tid av ökad antisemitism, desinformation och polarisering.

🔗 Läs mer om hur du kan stötta museet: https://museumforintelsen.se/museet-pa-blasieholmen/

På bilderna ser du:
Georg Witt med sin kusin
Monica och Susanne Rothschild
Ada Becker
Halina och Alexander Berensztajn med sin nyfödda dotter Ania
Marion med sina föräldrar Arthur och Angelika Loewe
Sofia Taikon

17/09/2026

Registerkort från beredskapssjukhuset i Sigtuna med patientuppgifter för Antonia Roth.

Antonia föddes 1902 i byn Giraltovce, i dagens Slovakien, då en del av Österrike-Ungern.

Hon växte upp med sina föräldrar Leopold och Janka och flera syskon. Antonia arbetade som brodös och gifte sig med Jenö Roth, en stenhuggare, specialiserad på marmor. Paret fick två söner, Lipman och Arie.

I maj 1944 registreras både Antonia och Jenö i Auschwitz. Där upphör alla spår efter deras söner. Allt tyder på att de mördades vid ankomsten.

Både Antonia och Jenö överlevde selektionen i Auschwitz. Jenö deporterades vidare till arbetslägret Mauthausen i Österrike, där han utsattes för tvångsarbete. Jenö lyckades överleva i nästan ett år. Han mördades den 28 april 1945.

Antonia skickades sannolikt vidare till ett arbetsläger. Runt nyåret 1944/1945 tvingades hon på en dödsmarsch till Bergen-Belsen.

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Antonia överlevde och fördes vidare för vård. Hon visste att hennes föräldrar var döda, men inte vad som hänt hennes man och söner.

Som en av över 9 000 överlevande hämtades Antonia till Sverige genom UNRRA-transporterna för att få vård. Hon togs till Sverige på S/S Kastelholm den 5 juli 1945.

Antonia och många av de andra svårt sjuka transporterades till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Hon led av TBC och flyttades sedan till Söderby sjukhus.

Antonia återhämtade sig aldrig. Efter nio månader på Söderby sjukhus avled hon den 24 maj 1946. Hon blev 43 år gammal.

Syntolkning: Registerkort och Antonias gravsten på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. Foto: Forum för levande historia. Sveriges museum om Förintelsen (PDM) och Miranda Solvang, Sveriges museum om Förintelsen

15/09/2026

När Roza Lekach var 10 år gammal såg hon soldater för första gången. I december 1941 förflyttades alla judar i hennes hemby från Ziabki (Belarus) till Głębokie, där de sköts ihjäl. Roza hörde skotten medan hon väntade på sin tur. Men tack vare arméns beroende av Rosas pappas kvarn, så överlevde familjen. När de återvände hem låg Rosas hund skjuten utanför dörren.

I oktober 1942 blev Roza partisan i Belarus kommunistiska partis centralkommitté och deltog i motståndet mot tyskarna fram till krigsslutet.

Efter kriget levde Roza med sin make i Warszawa. Hon kom till Sverige i slutet av 1960-talet.

Rozas familj var de enda överlevande judarna i Ziabki. Familjens berättelse finns bevarad hos Sveriges museum om Förintelsen genom fotografier och en nedtecknad familjeberättelse av Rosas bror Schlomo.

På bilden ser du Roza Lekach tillsammans med sin mor Faina, som även hon var del av motståndet.

📍 Efter kriget vittnade Roza Lekach mot flera nazistiska krigsförbrytare. I vår nya utställning Rättegångarna kan du lyssna på en intervju med Roza där hon berättar om sitt vittnesmål. Välkommen till Torsgatan 19, centrala Stockholm.

Foto: Sveriges museum om Förintelsen

13/09/2026

13 september 1942 publicerade Dagens Nyheter en ledare som skrev att ”slutmålet tycks vara den fysiska förintelsen” för de deporterade. I december 1942 gick de allierade ut i ett gemensamt fördömande av nazisternas massmord. Därefter kom allt fler avslöjanden i svensk press.

En av dem som påtalade nazismens förföljelser av judarna var historikern Hugo Valentin. Han skrev flitigt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Kort efter ledaren i Dagens Nyheter skrev han artikeln "Utrotningskriget mot judarna" där han beskrev situationen i de ockuperade länderna. De faktiska omständigheterna var svåra att kunna verifiera, menade han, men att det var ett folkmord var tydligt.

📰 I utställningen Svart på vitt får du veta mer om den svenska pressens rapportering.

📍Välkommen till Torsgatan 19, centrala Stockholm.

Syntolkning: Tidningssidor från Dagens nyheter och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning samt ett svartvitt porträtt på Hugo Valentin. Foto: Okänd fotograf, Wikimedia Commons

Adress

Torsgatan 19,, Stockholm
Kungsholmen
11321

Öppettider

Tisdag	11:00 - 17:00
Onsdag	11:00 - 20:00
Torsdag	11:00 - 17:00
Fredag	11:00 - 17:00
Lördag	11:00 - 17:00
Söndag	11:00 - 17:00

Webbplats

https://museumforintelsen.se/

Aviseringar

Bli först med att veta: vi skickar ett mejl när Sveriges museum om Förintelsen publicerar nyheter och kampanjer. Din e-postadress används inte till något annat, och du kan avsluta prenumerationen när som helst.