Norrbottens museum

10/08/2026

Lördag 15 augusti kl. 12.00–17.00 medverkar Norrbottens museum vid Nationalälvsdagen i Kukkolaforsen, en årlig hyllning till Sveriges fria nationalälvar och deras betydelse för natur, kultur och människors liv längs vattendragen.

Under dagen leder Norrbottens museums byggnadsantikvarie Erica Duvensjö två vandringar, kl. 12.30 och 15.00, där hon berättar om de byggnader som är kopplade till det traditionella håvfisket i Kukkolaforsen. Hon finns också på plats under dagen och delar med sig av byggnadsvårdstips och information.

Nationalälvsdagen i Kukkolaforsen är en hyllning till de fria nationalälvarna, som ger livskraft, inspiration, upplevelser, passion och vårt dagliga bröd.Nor...

23/07/2026

Arkeolog Mica Vesterlund berättar om Bieljegájse nationalpark på Kulturmiljöbloggen:

Sommaren är här och under den här tiden av året är det många som besöker fjällen och de otroliga nationalparker vi har i Norrbotten. Dagens blogginlägg kommer att handla om Bieljegájse nationalpark…

23/07/2026

Månadens fotografi:
Bakom föremål och fotografier i museets samlingar finns många berättelser om människor, både kända och okända. Förra veckan lyfte vi under rubriken ”Månadens föremål” fram två paltslevar tillverkade av Sarkas-Kalle, Karl Simon Söderberg (1893–1976), som var ett välkänt namn i sin hemtrakt. På fotografiet sitter han på sin farstubro i Telejaur sommaren 1963, i sällskap med en släkting.
När museet tog emot en mindre samling föremål som tillhört eller tillverkats av Sarkas-Kalle sammanställdes också en dokumentation om honom.
Han bodde större delen av sitt liv i Sarkastorp, vid Sarkasvare, Jokkmokks kommun, där hans familj slog sig ner 1898. När hans far Simon Söderberg dog 1936, övertog Kalle arrendet av torpet.
Sarkas-Kalle hade många praktiska färdigheter, och sägs ha varit något av en tusenkonstnär som levde i nära kontakt med och av naturen. Han försörjde sig genom tillfälliga arbeten, jakt och fiske, han snarade och sålde räv-, ekorr- och hermelinskinn. Han var också en skicklig slöjdare som tillverkade bland annat kosor, knivar och skidor på beställning.
De redskap och verktyg han använde var nästan undantagslöst tillverkade av honom själv. Han använde de material han hade till hands. Hans holkjärn var gjort av en böjd, kasserad morakniv och hans gravyrstickel av ett fyrkantigt spröt från ett kasserat paraply.
Han var känd för sina ”osynliga” lagningar av avbrutna timmersvansar (en typ av handsåg, som var vanlig i skogsbruket), men metoden var han mycket hemlighetsfull om. I boken ”Mellan bark och ved” av Leif Granström berättas om att ingenjörer från Sandviken och andra stål- och smidesindustrier sägs ha försökt avslöja hans yrkeshemlighet, utan att lyckas. För ingenjörerna var det helt obegripligt att det gick att laga en avbruten sågklinga på det sätt som Sarkas-Kalle gjorde.
Sarkas-Kalle lagade också fioler, och han tillverkade även en fiol till sig själv med en resonansbotten av tjärig tallmasur. På den komponerade han valsen ”Sarkasdrömmen”, som enligt uppgift kom till honom i en dröm. Han ägde även flera dragspel och spelade på danser.
När RFN, Robotförsöksplats Norrland, startade sin verksamhet 1958 kom Sarkas att hamna inom verksamhetens målområde. Sarkas-Kalle tvingades därför lämna platsen där han bott under större delen av sitt liv. Ett ödetorp i Telejaur ställdes till hans förfogande, dit han flyttade motvilligt. Sarkas kom därefter att användas som basstation för tillresande militära övningsgrupper, som använde torpet som förråd och marketenteri.

https://samlingar.norrbottensmuseum.se/web/object/53531

Fotograf: okänd, ur Norrbottens museums bildarkiv (Public Domain)
Accessionsnummer: 1981:255:5-7

21/07/2026

Idag den 21 juli är det på dagen 90 år sedan museibyggnaden i Hermelinsparken invigdes. Den historiska dagen 1936 bjöd på strålande solsken, tal och musik som framfördes inför de många åhörarna.

Höjdpunkten var när dåvarande kronprins Gustaf Adolf höll tal och officiellt invigde byggnaden. Efter decennier i tillfälliga lokaler hade museet äntligen fått ett värdigt hem.

Som många av er känner till är museibyggnaden för närvarande stängd för en välbehövlig renovering, men vårt uppdrag att bevara och berätta länets historia fortsätter.

Nu blickar vi framåt och längtar efter att så småningom få fira en helt ny invigning tillsammans med er!

13/07/2026

Månadens föremål:
Älskar du palt som så många andra norrbottningar? Drabbats av paltkoma någon gång?
Palt kallas ibland för Norrbottens nationalrätt och har, precis som kanelbullen och våfflan, fått en egen dag.
Paltens Dag instiftades i mitten av 1990-talet av Paltakademin, och firas den 13 juli varje år. Vi uppmärksammar detta genom att visa två fina paltslevar ur museets samlingar.
Palt förekommer i både Västerbotten och Norrbotten, med många lokala varianter och recept. Den görs vanligtvis av råriven potatis, mjöl och salt, som formas och kokas, med eller utan fyllning av fläsk. Rätten har en lång historia och har i olika former ätits sedan åtminstone 1600-talet. Till en början gjordes palten utan potatis i smeten. Potatis, som började odlas i Sverige under 1700-talet, blev en vanlig ingrediens i palten först under 1800-talet, när den nya grödan blivit allmänt accepterad.
Bland varianterna finns flatpalt, som är ofylld, och blodpalt. Den mest kända varianten är pitepalt, starkt förknippad med Piteå och Norrbotten. Liknande rätter finns i hela Sverige, till exempel kroppkakor i söder och kams, som äts framför allt i Jämtland och Ångermanland.
Palt var länge vardagsmat som mättade och gav energi till människor med tungt kroppsarbete, men räknas idag knappast som hälsomat. Under 1900-talets första hälft ökade kunskapen om vitaminer, och det växte fram nya idéer om kostens betydelse för hälsan. Man började inse att en mer varierad kost kunde göra människor friskare, och att alltför ensidig föda var en av orsakerna bakom en rad sjukdomar. Palten lyfts fram i detta sammanhang. I Norrbottens-Kuriren kunde man den 28 maj 1946 läsa rubriken: ”Tbc mest utbredd där man lever på palt och pannkaka”.
Artikeln refererar till ett föredrag av överläkaren vid Sandträsk sanatorium, hållet vid länets första socialvårdskonferens. Han menade att tuberkulos till stor del var ett näringsproblem och framhöll att sjukdomen var vanligast i områden med ensidig kost: ”Här i Norrbotten har tbc sin största utbredning i de trakter där man framför allt lever på palt och pannkaka. Därnäst kommer bygder med ensidig konsumtion av fläsk och kött. Den minsta spridningen har sjukdomen i städerna och i malmfälten, där ortsbefolkningen lever på blandad kost.”
Palten lever dock vidare, och för många räcker det inte att äta palt bara en dag om året – den äts året runt, gärna med smör och lingonsylt och ett glas kall mjölk!
Idag behöver vi knappast oroa oss för näringsbrist, men om du äter för många av de kraftiga paltarna riskerar du att drabbas av ”paltschwimmen” eller ”paltkoma”, som i Norrländsk uppslagsbok beskrivs som "det fullständigt utslocknade tillstånd av total kroppslig utmattning som inträder kort efter inmundigandet av ett stort antal (pite)paltar.”
Paltslevarna på bilden är tillverkad av Sarkas-Kalle, Karl Simon Söderberg 1893–1976), en man med många färdigheter. Bland annat var han känd som en skicklig slöjdare. Han bodde större delen av sitt liv i Sarkastorp, vid Sarkasvare, Jokkmokks kommun. Nästa vecka får du veta mer om Sarkas-Kalle, under rubriken ”Månadens fotografi”.

https://samlingar.norrbottensmuseum.se/web/object/21414
https://samlingar.norrbottensmuseum.se/web/object/11445

Fotograf: Ola Norén, Norrbottens museum (CC BY)
Inventarienummer: Nbm 17019 och Nbm 17029

10/07/2026

Tjaktjajávrres konstgjorda vattenmagasin dränkte sjöarna Rittak, Keddek, Snjärak och Tjaktjajaure/Tjaktjajávrre. I år har det varit mycket lågt vatten i magasinet, vilket möjliggjorde ett besök till Keddek tidigare i juni. Ett besök som avslöjar många spår av tidigare verksamheter längs de tidigare stränderna runt Keddek. Arbetet gjordes inom ramen för forskningsprojektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer, som genomförs i samarbete med bland annat Historia Luleå Tekniska Universitet. Arkeolog Frida Palmbo berättar mer på Kulturmiljöbloggen:

Blackälven som är en av Lilla Lule älvs bifloder har tre olika källflöden, som alla kom att beröras när Seitevare kraftverk byggdes och vattenmagasinet Tjaktjajávrre anlades. Ett av Blackälvens käl…

08/07/2026

Nytt avsnitt av Från arkiv & samlingar!
Så här i semestertider är många i sina sommarstugor och torp och på väggarna kan det mycket väl hänga en björktavla, kanske med motiv som ger sommarkänsla.

I det här avsnittet berättar Ulf Renlund, antikvarie på Norrbottens museum, om björktavlor. De blev populära souvenirer under 1950- och 60-talet. De var enkla och billiga att tillverka, ofta med målade motiv eller fastlimmade vykortsbilder på tunna björkskivor. För många som flyttade till städerna blev de ett sätt att bära med sig en bit av hembygden.
Har du något särskilt minne av björktavlor eller har du kanske en eller flera hemma?

06/07/2026

I år tilldelades Nordiska museet priset för 2025 års samtidsdokumentation för sin insamling "Nordiska dagar och nätter". Etnolog och avdelningschef Sophie berättar mer om samtidsinsamling och om hur du kan vara med och bidra med nattliga berättelser från Norrbotten. Läs mer på Kulturmiljöbloggen:

Nätverket DOSS (Dokumentation av Samtida Sverige) delar årligen ut priset ”Årets samtidsdokumentation”. Utmärkelsen går till ett museum eller en kulturinstitution som på något sätt utmärkt sig unde…

01/07/2026

För er som missade föredraget om Haremskandalen i Luleå finns den nu på vår YouTube-kanal.
Religionsvetaren Simon Sorgenfrei berättar om Ebrahim Umerkajeff, en av de första muslimerna som etablerade sig i Sverige.
Umerkajeff kom från Ryssland 1897 och drev senare en pälshandel i Stockholm. Under en resa till Luleå i början av 1900-talet greps han felaktigt, anklagad för att ha rövat bort flickor till ett harem – något som blev en riksnyhet.

Ebrahim Umerkajeff var den första muslimen som etablerade sig i Sve...

30/06/2026

I ett inslag från SVT Norrbotten berättar museichef Lennart Pettersson om renoveringen i museibyggnaden och planerna för framtiden.

Norrbottens museum i Luleå håller stängt på obestämd tid. Bland annat eftersom renoveringen visade sig mer krävande än man först trodde. Men när portarna väl öppnar kan besökare vänta sig flera nyheter. – Att vi nu kan göra något nytt känns jättebra, säger Lennart Pettersson, lä...