15/10/2026
190 meter under marken finns ett bergrum med tre stora trätunnor. Men vad användes de till, och hur hade de hamnat där?
Tunnorna upptäcktes av dykare i gruvans vattenfyllda delar och väckte många frågor. De var för stora för att ha transporterats dit genom gruvgångarna och måste därför ha byggts på plats. Men varför?
Svaret började klarna när man hittade ritningar från 1880-talet på liknande tunnor som användes för att skilja ut metaller på kemisk väg. Senare hittades också dokument som beskrev hur försök med urlakning av silver hade bedrivits i närheten av Knektschaktet. Då kunde tunnorna kopplas till den försöksverksamheten.
Det var en tid då Sala Silvergruva stod mitt i en teknisk förändring. Under 1880-talet experimenterade bröderna August och Wilhelm Heberle med nya metoder för att utvinna silver och andra metaller ur material som tidigare hade betraktats som avfall. Deras arbete blev en del av den modernisering som präglade gruvan under slutet av 1800-talet.
Tunnorna på 190-metersnivån är alltså inte vanliga malmtunnor för transport. De är spår efter en period då man försökte hitta nya sätt att få ut mer silver ur det material som redan fanns i gruvan.
Det är fascinerande hur ett till synes enkelt föremål kan bära på en hel berättelse om gruvans utveckling, inte sant?
📽: Stefan Hogeborn