18/07/2026
Artikel i Kristiansbladet om utställningen Sorg och Liv- Stigar i gränslandet av Sune Johannesson:
"När de fyra konstnärerna som nu är aktuella med utställningen ”Sorg och Liv” på Tjörnedala konsthall, vid Baskemölla på Österlen, hade sin första gemensamma utställning var det på Himmelsberga museum på Öland. Året var 2023 och engagemanget blev stort.
Birgitta Nordström är en av dem som under torsdagen håller på och arbetar med den nya utställningen. För att kunna svara i sin telefon behöver hon kliva ned från en stege.
– Teman om död, sorg och att leva vidare förenade oss och fick oss att göra en utställning ihop. Den kom att få stor uppmärksamhet i detta lilla öländska bälte. Innehållet påverkade många, säger Birgitta Nordström.
När de fyra konstnärerna som nu är aktuella med utställningen ”Sorg och Liv” på Tjörnedala konsthall, vid Baskemölla på Österlen, hade sin första gemensamma utställning var det på Himmelsberga museum på Öland. Året var 2023 och engagemanget blev stort.
Birgitta Nordström är en av dem som under torsdagen håller på och arbetar med den nya utställningen. För att kunna svara i sin telefon behöver hon kliva ned från en stege.
– Teman om död, sorg och att leva vidare förenade oss och fick oss att göra en utställning ihop. Den kom att få stor uppmärksamhet i detta lilla öländska bälte. Innehållet påverkade många, säger Birgitta Nordström.
– Vi arbetar med textil, måleri och skulptur och som helhet blir konsten vi visar ett kraftfält för att få oss att se och bearbeta sorgen. Ämnena är tunga och mörka, men vår utställning här på Tjörnedala präglas av ljus och hopp, säger Nordström och fortsätter.
– Som i Åsa Jonasons ljusinstallation, där det i ett rum hänger mängder av trådar och hela rummet fylls av ljus. Ett rum som visar vägen ut ur sorgen.
Konstnärerna arbetar i sina verk med sorgen efter att en nära tagit sitt liv samt det fruktansvärda att förlora ett barn vid förlossningen.
Det sistnämnda är det ämne som Birgitta Nordström länge har arbetat med, både inom konst och forskning. I våras blev hon klar med sitt examensarbete vid universitetet i Göteborg, där hon i sina studier bland annat har pratat med barnmorskor, sjuksköterskor och föräldrar som förlorat sina nyfödda. Titeln på avhandlingen visar på innehållet: ”Famna, hålla, linda – textil omsorg vid förlorad graviditet”.
– Jag arbetar med textil och gör filtar av ull som kallas för svepefiltar, då de används för att svepa in de små barnen som inte lever vid förlossningen. Mina frågor i studien har varit om själva idén med en sådan här filt, om den behövs och dess betydelse.
Och vad har du landat i?
– Att de verkligen behövs och det av flera skäl. Ett för att göra barnets kropp mer stadigt, eftersom det förlorat sin kroppsspänning. Men det skapar också en närhet och värdighet när föräldern lindar in sitt barn i en filt och säger farväl. Förr fick inte föräldrarna ens se sina barn som dött under förlossningen och när jag pratat med personer som varit med om det är det efter 30-40 år fortfarande ett oläkt sår.
Idag används hennes svepefiltar på Östra sjukhuset i Göteborg och de filtar som ingår i utställningen ”Sorg och Liv” kommer senare att hamna där.
Även det andra tunga ämnet, om suicid, är något som väcker sorg, saknad och sår som varar länge. Dessutom är det ofta ett svårt ämne att prata om.
– Både foster som är döda och människor som tar sitt liv råder det en stor tystnadskultur omkring. Därför behövs konst, ett ordlöst språk som kan få oss att tänka och prata mer om detta. Och ett kraftfält som får oss att förstå att vi alla lever med våra berättelser och inse att vi lever kvar!"
Mörka ämnen. Ger ljus och hopp. Ny utställning på Tjörnedala.
