Aldrigmehr

Vägbeskrivning Kontakta museet

Aldrigmehr Byggnaderna som försvann.

I november 1968 ansökte Fastighetskontorets saneringsavdelning om ett förhandsbesked gällande rivning av ett bostadshus ...
21/02/2024

I november 1968 ansökte Fastighetskontorets saneringsavdelning om ett förhandsbesked gällande rivning av ett bostadshus i kvarteret Killingen – korsningen Frejgatan och Surbrunnsgatan – som beslutats tidigare under våren samma år. Anledningen till att Fastighetskontoret ville ha snabba besked var att projekteringen av den föreslagna Tunnelgatsleden kommit så pass långt att flera fastigheter i kvarteret Langern längs Tunnelgatan (nuvarande Olof Palmes gata) inom kort skulle evakueras.
•
Tanken var att staden ville erbjuda en ersättningstomt i kvarteret Killingen åt Sjundedags Adventistsamfundets verksamhet som för närvarande huserade i fastigheten vid Tunnelgatan 25 och där samfundet skulle låtas uppföra en ny samlings- och gudstjänstlokal. Projekteringen av en ny bostadsfastighet i kvarteret hade dock kommit långt och det var därför det var angeläget att snabbt få vetskap huruvida tomten istället skulle kunna upplåtas åt samfundet.
•
Fastigheten i hörnet Frejgatan 39 och Döbelnsgatan 97 uppfördes 1910 av byggherre AB Vanadis Lunden efter ritningar av arkitekten Victor Bodin. Fasaden fick en anspråkslös utformning med inslag av både jugend och nationalromantik och utfördes i gul slätputs med en sockel i släthuggen kalksten och vitmålade snickerier. Genom en imponerande inkörsport från Frejgatan nåddes de fyra trapphusen varvid två låg belagda mot innergården.
•
Bottenvåningen hade totalt nio lägenheter på mellan ett till fyra rum och kök med tambur, och garderober medan de övriga våningsplanen hade tio lägenheter vardera. De största våningarna låg mot Frejgatan med utsikt över Vanadislunden.
•
Tunnelgatsleden blev aldrig något mer än en våt dröm för stadsplanerarna och således behövde inte heller Sjundedags Adventistsamfundet någon ersättningstomt. Istället revs fastigheten i kvarteret Killingen i början av 1970-talet och ett nytt bostadshus i gult tegel på åtta våningar – sju våningar mot Döbelnsgatan – uppfördes 1973–1974 efter ritningar av arkitekterna Berndt Alfreds och Gunnar Larsén.

3. 1962 års cityplan – om planens syfte och påverkan på city•Cityplanens syfte var att modernisera och förändra stadsstr...
19/02/2024

3. 1962 års cityplan – om planens syfte och påverkan på city
•
Cityplanens syfte var att modernisera och förändra stadsstrukturen genom att förbättra infrastrukturen, stimulera ekonomisk tillväxt, förorda effektiv markanvändning – med större tomter och byggnadsvolymer, samt uppnå en förbättrad stadsmiljö genom att separera fotgängare och trafik.
•
Stora infrastruktursatsningar planerades. Tunnelbanesystemet skulle expanderas med nya linjer och stationer vilket skulle komma påverka de områden där nya stationer skulle anläggas.
•
För att avlasta stadens gatunät och minska trafikstockningar planerades biltunnlar som skulle leda genomgångstrafiken under staden. Detta skulle indirekt öka trafiken i city men förbättra tillgängligheten för bilar och minska trängseln.
•
Förbättringar och vidgningar av befintliga vägar och nya gatustrukturer skulle göra det enklare för bilar att förflytta sig inom och genom city.
•
Byggandet av parkeringshus var tänkt att underlätta för bilister och därigenom stimulera flödet av besökare och affärsfolk till cityområdet. Med lättare tillgång till parkering skulle fler besöka och utnyttja city.
•
I den södra citydelen skulle Tegelbacken och Klara Strand spela en central roll. En ny biltunnel från Tegelbacken skulle minska trafiken ovan jord och förbättra trafikflödet. Södra citydelen skulle även påverkas av förändringar i anslutning till Klarabergsviadukten och Kungsgatan.
•
I den nordvästra citydelen skulle förbindelserna med Kungsholmen via Stadshusbron och Klarabergsleden samt området kring centralstationen vara betydande. Kungsgatsviadukten skulle utgöra en viktig infartsled. Vidare skulle förbättringar i Sveavägens körbanor mellan Kungsgatan och Tunnelgatan påverka området.
•
I den östra citydelen skulle Blasieholmsleden och förbindelserna via Nybroplan förändra trafiksituationen markant. Hamngatan–Strandvägen skulle utvecklas som en viktig öst-västlig förbindelse vilket skulle påverka bebyggelsen längs Strandvägen. En ny viadukt över Birger Jarlsgatan skulle förbättra öst-västlig trafik och ansluta Östermalm och Norrmalm. Östermalmsgatorna skulle också påverkas, särskilt med tanke på den föreslagna utbyggnaden av tunnelbanan.

En föraning om vad som kunde ha blivit.•Det är en mild vinterdag i början av 1967 och vi har stannat till vid parken mel...
08/02/2024

En föraning om vad som kunde ha blivit.
•
Det är en mild vinterdag i början av 1967 och vi har stannat till vid parken mellan Valhallavägens väldiga trafikkarusell och blickar mot kvarteret Trastens norra fasadlinje med fastigheten Valhallavägen 52-54 i blickfånget.
•
Fastigheten uppfördes 1895-1896 i modest nyrenässansstil efter ritningar av arkitekten Olof Jonson och fick en fasad i ljus spritputs med släta fönsteromfattningar, kvaderristad bottenvåning och en konsollburen taklist.
•
Genom huvudentrén nåddes gatuhusets lägenheter medan sidoporten gav tillträde till gården och gårdshuset. I förhållande till gatuhuset och utifrån tomtens karaktär var gårdshuset lätt förskjutet i vinkel och fasaden var som brukligt enklare utförd i grå spritputs.
•
Lägenheterna var relativt små. I gatuhusets bottenplan fanns en lägenhet på tre rum och kök samt en tvårumslägenhet och därefter var varje våningsplan fördelat med tre lägenheter på ett, två och tre rum och kök. I gårdshuset fanns fyra lägenheter per våningsplan på ett till två rum och kök.
•
Trots alla turer om kvarteret Trasten så var det bara Valhallavägen 52-54 som projekterades och revs – trots att fastigheten inte ens ingick i det initiala uppköpet av fastigheter som gjordes av AB Centrumfastigheter. Istället uppfördes i två etapper ett nytt gatu- och gårdshus i gulgrå spritputs med grå sockel signerat B. Rehnwalls Arkitektkontor.
•
Idag kan fastigheten ge oss en föraning om hur hela kvarteret Trasten hade sett ut om AB Centrumfastigheters planer hade genomförts.
•
Foto: G. Fredriksson. SSM.

Planerna som aldrig blev av – rivningen av kvarteret Trasten•Det jättelika sekelskifteskvarteret Trasten, mitt mellan Lä...
06/02/2024

Planerna som aldrig blev av – rivningen av kvarteret Trasten
•
Det jättelika sekelskifteskvarteret Trasten, mitt mellan Lärkstaden på Östermalm och Sibirien i Vasastan stod mitt i en rivningsdebatt under vintern 1974. I Dagens Nyheter den 6 februari gick det att läsa om alla turerna kring ”Kvarteret Trastens slängkarusell” där kvarteret hängde löst i en strid mellan ett bevarande och total förstörelse.
•
Striden belyste konflikten mellan AB Centrumfastigheter, som sedan mitten av 1960-talet ägde en stor del av kvarteret och ville riva sekelskifteshusen för att bygga mer lönsamma ”moderna” bostäder, Stadsmuseet, som hade en delad åsikt om bevarandet, och hyresgästerna som kämpade för att skydda sina hem och kvarterets historiska värde.
•
AB Centrumfastigheter hade påbörjat processen med att säga upp hyresgäster i förväg, trots att byggnadslov för rivning ännu inte beviljats. Detta förhastade agerande stötte på hårt motstånd från både hyresgästerna, som vid flera tillfällen fick rätt i hyresnämnden, och från Stadsmuseet som särskilt värnade om ett jugendhus på Birger Jarlsgatan precis bredvid den Katolsk-Apolistiska kyrkan (Sankta Georgios kyrka). Trots detta, bytte Stadsmuseet under Harald Hvarfners ledning, snabbt uppfattning och man ansåg inte längre att kvarteret hade kulturhistoriska skäl till bevarande.
•
Kvarteret Trasten räddades till stor del på grund av flera faktorer, både ekonomiska och opinionsmässiga, som samverkade för att skydda dess unika karaktär och historiska värde. Byggnadsnämndens slutliga vägran att ge tillstånd för rivning gjorde att konflikten ebbade ut. I slutändan godkändes rivning av ett antal gårdsfastigheter samt fastigheten vid Valhallavägen 52-54 (se kommande inlägg).
•
Om hela kvarteret Trasten jämnats med marken hade vi troligtvis sett ytterligare ett modernistiskt jättebygge likt det i kvarteret Snickaren längre ner på Odengatan.
•
Foto: Sten Leijonhufvud
Bild id: SSMDIA022204
Utdrag: SSM (1988)

I takt med att staden och stadssilhuetten förvandlas, står vi inför valet mellan det moderna och det klassiska. Varje sl...
05/02/2024

I takt med att staden och stadssilhuetten förvandlas, står vi inför valet mellan det moderna och det klassiska. Varje slag av rivningskulan mot en föråldrad fasad är också ett slag mot vår kollektiva minnesbok. När klassisk arkitektur ger vika för det moderna, är det inte bara tegel och murbruk som faller – det är vår gemensamma historia som försvinner.
•
Sergels torg och kringliggande kvarter får ofta stå som en symbol för den moderna tidens vision av staden – och det med all rätt. Det finns kvaliteter som är värda att beakta, värda att lyfta fram – men det finns också lärdomar att dra utifrån resultatet såhär långt efteråt. Blev det så bra egentligen?
•
Jag står fast vid att det uppsving av brutalistromantik vi bevittnar, tid efter annan, är ett symptom på ett djupare obehag. Många av oss vågar helt enkelt inte se tillbaka på det gamla Stockholm med dess slingrande gränder och anrika byggnader – för att göra det skulle kräva att vi erkänner vilken skatt av värden vi faktiskt har förlorat. Vi vågar inte möta den verklighet som en gång var eftersom det innebär att vi måste konfronteras med förlusten av det som stod där förut – av stadens själ.
•
Det är helt i sin ordning att ha olika åsikter om modern arkitektur. Personligen anser jag att även om vi aldrig kan återfå det som en gång revs, så känner jag att det finns ett oumbärligt behov av att levandegöra det förflutna. Detta är inte en fråga om nostalgi utan om att förstå vår nutid och vår plats i historien. Genom att uppskatta och reflektera över det förflutna kan vi bättre navigera i vår egen tid och kanske till och med rikta framtiden mot en mer harmonisk samexistens mellan det gamla och det nya.
•
I en sådan samexistens vill Aldrig Mehr verka och jag är redo att ännu en gång välkomna er tillbaka med förnyad kraft – välkomna tillbaka!
•
Foto: Adelheid Rohr
Bild id: SSMDIA026328

Nu var det allt ett tag sedan ni hörde från mig och jag tänkte ta tillfället i akt och smita in här för att önska er en ...
03/12/2023

Nu var det allt ett tag sedan ni hörde från mig och jag tänkte ta tillfället i akt och smita in här för att önska er en riktigt fin första advent i vinterkylan.
•
För er som undrar vart jag har tagit vägen så är hösten i allmänhet – med november och december i synnerhet – min absolut mest hektiska period på jobbet. Därutöver har jag andra projekt och uppdrag som tar tid ifrån mig i vardagen. Det innebär att jag ”tvingas” prioritera återhämtning och vila när jag är ledig och tyvärr drabbar det aldrigmehr hårdast.
•
Jag vill således understryka att jag inte på något sätt har ”försvunnit” utan ämnar att uppta både uppdateringar, poddinspelande och övriga aldrigmehr-projekt så fort det lugnar ner sig. Tills dess får ni hålla till godo med mina gamla inlägg, lyssna på de gamla poddavsnitten och gärna skriva uppmuntrande och tänkvärd feedback till mig.
•
Jag uppskattar er alla som följer, delar och på andra sätt lyfter mig i det här. Det är ni som gör kontot levande och jag ser fram emot att få dela med mig ytterligare av min nördiga kunskap lite längre fram i december.
•
Foto: I. Gram. Stadsmuseet i Stockholm.

22 - Tid, ideal och estetik – om nyproduktion i klassisk stil•Att det finns en ständigt pågående konflikt mellan moderni...
20/10/2023

22 - Tid, ideal och estetik – om nyproduktion i klassisk stil
•
Att det finns en ständigt pågående konflikt mellan modernistisk och klassisk arkitektur råder det väl inget tvivel om. Det är en konflikt som sträcker sig över både tid, ideal och estetik och som ständigt utmanar våra föreställningar om vad som är vackert, vad som är fult, hur vi bör bygga och hur vi ska bo.
•
Vilka utmaningar och potentiella konflikter kan uppstå när man bygger moderna bostäder i klassisk stil? Är det överhuvudtaget möjligt idag? Hur går processen till – från uppdrag till idé och genomförande och var går egentligen gränsen mellan pastisch och autenticitet?
•
I det tjugoandra avsnittet av Aldrig Mehr podden strålar Rikard Gustavsson och Eric Palmcrantz samman med Andrea Mattsson – VD för byggherren – för att diskutera bilden av klassisk arkitektur i relation till nybyggnadsprojekt och hur människor vill bo idag.
•
Foto: R. Gustavsson
•
Producerat av Figaro Music & Media Group

Adress

Stockholm

Webbplats

Aviseringar

Bli först med att veta: vi skickar ett mejl när Aldrigmehr publicerar nyheter och kampanjer. Din e-postadress används inte till något annat, och du kan avsluta prenumerationen när som helst.

Kontakta Museet

Skicka ett meddelande till Aldrigmehr:

Genvägar

Dela

Kategori