12/08/2026
Nimis på Kullaberg är ett av den svenska samtidskonstens mest säregna och omdiskuterade verk. Lars Vilks började uppföra skulpturen 1980, i en svårtillgänglig ravin vid havet, där drivved, grenar och plankor successivt fogades samman till ett organiskt nätverk av torn, gångar och rum.
Verket växte fram utan tillstånd i naturreservatet och kom därmed redan från början att befinna sig i en konflikt mellan konst, natur och samhälle. Nimis är inte en skulptur som betraktas på avstånd. Besökaren kliver in i verket, rör sig genom dess gångar och rum och möter samtidigt landskapets vind, vatten och terräng. Gränsen mellan skulptur och plats suddas ut och själva naturen blir en del av konstverket.
Nimis är dessutom ett verk i ständig förändring. Drivveden bryts ned, delar förstörs och andra byggs om. Bränder, rivningshot och juridiska processer har genom åren blivit en del av verkets historia. Den konflikt som uppstod kring verkets existens blev på så sätt en del av dess konstnärliga innehåll och väckte frågor om vem som bestämmer vad som får kallas konst, var konst får existera och vilka regler ett konstverk kan utmana.
Det är därför svårt att reducera Nimis till en spektakulär träskulptur i naturen. Verket kan samtidigt förstås som skulptur, arkitektur, land art och ett socialt och juridiskt experiment. Det är ett verk som vägrar låta sig avgränsas och där gränserna mellan konst, plats, natur och samhälle blir själva motivet.
Det som en gång betraktades som ett olovligt bygge har med tiden blivit ett av Kullabergs mest betydelsefulla konstnärliga landmärken. Nimis visar hur ett konstverk kan förändras genom sin omgivning, sin historia och människorna som möter det, och hur en plats i sig kan bli en central del av ett konstnärskap.