24/08/2026
Idag, på självaste ”Tandvårdsrädslans dag”, lyfter vi den orala folkhälsofrågan.
Alla har sina egna tandberättelser. Många med smärtsamma inslag, ofta med detaljerade beskrivningar om skrämmande upplevelser. Men ibland är de bara ett tyst tabubelagt tigande. Några ler oförstående med sin vita och fulländade tandrad. Man skulle nog ändå våga påstå att tandvärk alltid varit människans eviga följeslagare.
Några nedslag i historien:
Pierre Fauchard (1678–1761) introducerar tandborsten i Europa, gärna med borst av get. Han skriver också tandläkekonstens första vetenskapliga verk som bland annat innehåller förslag på olika proteser. Tillverkade av ben eller djurtänder, där valrossens är att föredra för dess motståndskraftiga emalj. När sen porslinständer kunde tillverkas var det en sensation och lanserades med att tänderna inte bara räcker livet ut utan faktiskt också kan gå i arv.
Tandhälsofrågan var livlig även i Sverige. 1860 bildades Svenska Tandläkaresällskapet. Yrket ansågs fortfarande vara ett hantverk och inte en akademisk profession vilket möjliggjorde även för kvinnor att praktisera. I hela landet fanns då ca 20 tandläkare.
En viktig aspekt var barnens tänder. Lärare larmade om att elever ofta uteblev från skolan på grund av tandvärk. 1906 togs beslut i Stockholms stadsfullmäktige om att godkänna bidrag till skoltandvård. Kliniker öppnades i folkskolorna i Engelbrekts församling, vilka följdes av Katarina och Adolf Fredrik.
1938 startar Folktandvården efter proposition i Riksdagen.
I dag har vi tandförsäkringar, antibiotika och flourtandkräm. Tandvården har blivit förebyggande och hälsan bättre. Behandlingen snudd på smärtfri. Hm, ja.
Bild: Tandläkarmottagning på Engelbrekts folkskola, 1913.
Fotograf okänd
Bildnummer: D 865
digitalastadsmuseet.stockholm.se
