03/09/2026
Den uppmärksamme har märkt att scenografimodellen till Peter Weiss pjäs Rannsakningen har försvunnit ur sin monter på museet. Detta av en god anledning: Den är utlånad till Sveriges museum om Förintelsen och deras nya utställning Rättegångarna, där besökarna får djupdyka i uppgörelsen med några av historiens värsta brott. Några månader efter urpremiären 1965 satte Ingmar Bergman upp pjäsen, som bygger på protokoll från Auschwitzrättegångarna, på Dramaten. Gunilla Palmstierna-Weiss gjorde scenografin.
Scenografin är en kombination av funktion och symbolik. Den slutna och klaustrofobiska formen efterliknade en rättssal, men fungerade även som en resonanslåda. Skådespelarna skulle kunna tala extremt tyst och ändå höras. I scentaket placerades nio symboliska hål med samma form som hålen där gasen Cyklon B strömmat ner i gaskamrarna. Dessa hade också en praktisk funktion då de agerandes ansikten kunde belysas uppifrån vilket fick dem att se ut som dödskallar. Andra strålkastare placerades längst bak i salongen och lyste rakt på skådespelarna, som i en dissektionssal. Ingenting på scenen skulle kunna undgå publiken, ingen i salongen skulle slippa undan.
📸 Ola Myrin, Sveriges museum om Förintelsen / SHM
