07/10/2026
Vem bestämde vem som var ”avvikande”?
Under 1920-talet gjorde Socialstyrelsen en omfattande undersökning av kvinnliga tvångsarbetare i Sverige. Undersökningen omfattade 936 kvinnor som varit intagna på Landskronaanstalten mellan 1916 och 1924. Kvinnorna delades in i så kallade ”psykologiska typgrupper” utifrån dåtidens föreställningar om avvikande beteenden.
Under början av 1900-talet var Carl Jonas Emil Gülich direktör för fångvårdsanstalten på Citadellet i Landskrona. Där kom han i nära kontakt med de kvinnor som skrevs in på anstalten för tvångsarbete. Gülich samlade information om de inskrivna kvinnorna: vad de hade arbetat med, vad deras föräldrar hade för yrken och om de var gifta, ogifta, skilda eller änkor. Han förde statistik över de intagna, men kategoriserade dem även utifrån hur mycket deras liv och beteenden ansågs avvika från den rådande samhällsnormen.
Bland kategorierna fanns bland annat demimonder, gatflickor, ligistflickor, soutenörflickor, berglärkor, vanetjuvar och psykiskt höggradigt abnorma.
Kategorierna kan kännas främmande i dag. De är ett exempel på hur myndigheter under första hälften av 1900-talet försökte sortera, klassificera och förklara människor som ansågs avvika från samhällets normer. Kategorierna säger mycket om samhällets syn på kvinnorna och om tidens föreställningar om vad som ansågs vara normalt kontra avvikande.
I utställningen Fångad – Kvinnan bakom brottet möter du fler berättelser om kvinnorna som hamnade utanför samhällets normer.
Foto: Landskrona museum. Tvångsarbetsanstalten, interner på väg till tvättinrättningen, 1939.
Kvinnohistoriskt museum, Museum of Women´s History
